Bokning till Don Lennon! + mer info

Först och främst - det blir FÖRHANDSBOKNING på onsdag! Detta för att du ska vara garanterad att komma in (och för att jag ska veta att det kommer folk, så du inte behöver betala onödigt mycket i entré, denna kommer att ligga mellan 40 och 60 men blir mindre ju fler som anmäler sig!). Ett litet antal biljetter hålls kvar för dem som kommer direkt till stället. Maila som vanligt till popen_maste_do@hotmail.com, för- och efternamn, och i likhet med senast på Underjorden får du anmäla så många du vill. Du får mail tillbaka direkt där jag bekräftar att du/ni är anmäld/a!

Don har släppt fyra skivor sedan Bostonbandet The Umpteens splittrades våren 1997.
Debuten "Maniac" handlar till stor del om att vilja festa hela tiden och om plugget. Skivan avslutas med "Turn the living room into a dance floor", man får ju vissa associationer.
På andra plattan, "Don Lennon", inleder han med att berätta om hur det var att spela in, sälja och turnera med debuten. Här finns även den helt fantastiska "My favorite rock group", om det nervösa i att dela med sig till andra av låtar man älskar.
Det var med tredje skivan, "Downtown", som han gjorde sig ett namn. Åtminstone i Sverige. Här hittar man bland mycket annat örhänget "Gay fun" och de sanslöst roliga Dave Matthews Band-parodierna.
I höstas kom så "Routine", med ett visst ståupptema. Här visar Don återigen att han kanske är den historieberättar-låtskrivare som är allra behagligast att lyssna på idag. Videon till "Last comic standing" kan man se här!

Dessutom utnämnde Stefan Zachrisson (Benno, Twisterella, Sonic) "Routine" till fjolårets bästa skiva.

What’s more, Lennon drops such wisdom atop a spring-loaded indie-guitar sound that could hold its own against The Go Betweens, Belle & Sebastian and early Smiths, in 30 minutes and 44 seconds of understated genius.
Tony Naylor, NME om "Downtown"

Don Lennon är länken mellan Jonathan Richman och Stephin Meritt, mellan det inte riktigt naiva, det inte riktigt cyniska. /.../ Trots att det är ganska rak popmusik finns det en svårgripbar, attraherande ödslighet i dessa skivors universa. Det är popmusik som inte passar in, som befinner sig helt ute på sin egen kant, med stor personlighet, utan stora gester.
Stefan Zachrisson, Digfi om "Routine"

Don Lennon är mycket mer än en fyndig textförfattare; han är faktiskt en av de mest begåvade klassiska låtskrivare jag har hört på evigheter, och det är det som gör hans musik värd att ta på fullaste allvar. Bakom texterna, som verkar tokroliga men egentligen bara är betraktelser ur livet, döljer sig musik som är både svängig och rörande.
David Hylander, Revo#9 om "Downtown"